Schizo

Nu är jag så utmattad både fysiskt och psykiskt att jag knappt orkar trycka ner tangenterna.
Alltså jag kommer aldrig jobba i hela mitt liv.
Dagen började som vanligt med att jag vaknade av min egen väckarklocka,( har det programmerat i mitt huvud) fantastisk gåva faktiskt. Käkade frukost och lämnade kvar disk som vanligt( till min kära systers och hennes pojkväns förtret) sen hoppade jag på spårvagnen efter att stressat helt i onödan med fyra trappsteg i taget. Kom en kvart tidigt, vilket kanske är ett bra intryck. Jag fick ha Josefin som handledare, the rabbit från wonderland alltså. Det visade sig nämligen att ägaren som även är min riktiga handledare inte vågat komma till jobbet pga han var rädd för hennes pmsbesvär. Han är för go alltså. Jag började sedan att baka, och jag kommer inte ihåg vad det var för jag bakar så djävulskt mycket. Sen diskade jag...vilket jag hatar. Letade disk på borden och såg allmänt trevlig. Sedan gick tiden LÅNGSAMT för jag får så ont benen av att stå upp hela tiden.

Klockan kvart över 1 käkade jag lunch med de två andra praktikanterna som verkar ha fått tungorna avbitna. Den ena gör allt på samma gång i köket,otroligt, trummisar vet ni... Jag gjorde inte så mycket sen, vispade bara ihop glasyr och råkade hälla i sylt i vasken när jag skulle spritsa kakor, jag är väldigt snabb så Josefin hann inte märka! Anledningen till att jag nämner det är för att det inte var lite sylt om man säger så... Klockan 2 fick jag faktiskt sluta efter att Hanna fjäskat till sig det, (en kompis till min syster som jobbat där innan).

Vi drog till IKEA där mitt humör totalvände, jag hade nämligen fått en redbull i bilen innan. Men det vände snabbt igen eftersom jag suktat efter en varm choklad och ingen affär hade så klart det jag ville ha. FAN. Dock så visar det sig att skor kan muntra upp en sur själ för när jag kom hem fann jag mina vackra Hilfigerskor i hallen. Jag vet Stina, men de andra är totalförbrukade. Jag måste slänga dem, jag lovar att de kommer få en värdig begravning.
Yes, så nu sitter jag här utmattad och skeptiskt till min systers nyinköpta möbler och blommor. Det kommer aldrig att fungera, hon tror att hon har Marta Stewartgenen, men hon kan inte ens ta hand om en kaktus och det säger något...:D